Publikationer

Inget stöd för att cancerrisken vid låga doser är underskattad.

I Läkartidningen den 30 oktober 2007 kritiseras en doktorsavhandling vid Linköpings universitet av Martin Tondal med titeln. ”Malignancies in Sweden
after the Chernobyl accident in 1986”.

Martin Torndal har sedan 1996 publicerat fyra studier av cancerförekomster i nerfallsområdena i Sverige efter Tjernobylkatastrofen. I juni 2007 försvarade han en doktorsavhandling bestående av de fyra artiklarna. I samband därmed publicerade Linköpings universitet ett pressmeddelande.

Under rubriken ”Cancerökning i Sverige kan kopplas till Tjernobylolyckan” skriver universitetet följande: ”Förekomsten av cancer i norra Sverige ökade efter olyckan i kärnkraftverket i Tjernobyl 1986. Det var resultatet i en omdebatterad studie från Linköpings universitet 2004 - orsakades cancerökningen av det radioaktiva nedfallet från Tjernobyl eller kunde det förklaras av andra orsaker? - En ny avhandling ger vetenskapligt stöd för att det finns ett sådant samband.”

Då slutsatserna i avhandlingen implicerar att risken för cancer vid låga doser är underskattad så har frågan stor principiell betydelse. Avhandlingen och de tidigare publicerade studierna har fått omfattande publicitet i svenska medier.

I den kritiska artikeln i Läkartidningen som skrivits av docent Lars-Erik Holm, generaldirektör vid Statens Strålskyddsinstitut; Per Hall, professor i strålningsepidemiologi vid Karolinska institutet och Anders Ekbom, professor i epidemiologi vid Karolinska institutet bemöts slutsatserna i avhandlingen
på följande sätt:

- ”Avhandlingen bygger i huvudsak på fyra s.k. ekologiska studier. I en av de ekologiska studierna jämförs medelvärdet av en variabel (i detta fall det radioaktiva nedfallet i ett geografiskt område) med medelvärdet av en annan variabel (cancerincidensen i samma geografiska område). Att på basis av dessa resultat dra slutsatsen att det föreligger ett orsakssamband, med andra ord att det radioaktiva nedfallet orsakade ökningen i cancerincidens, är ett allvarligt misstag. Denna typ av misstag (”the ecological fallacy”) härrör från ett antagande om att alla individer i en grupp har gruppens medelvärde.

I detta fall betyder det att man antagit att alla individer inom ett geografiskt område exponerats för en och samma dos. Men så är det självklart inte (lika lite som att alla kvinnor i Sverige föder 1,8 barn). Det är inte ens säkert att de individer som utvecklat cancer verkligen exponerats för joniserande strålning från nedfallet. Fem faktorer – tidssambandet, ålderssambandet, vävnadssambandet, riskestimaten och stråldoserna – får oss att tro att det finns andra förklaringar till ökningen av antalet cancerfall än det radioaktiva nedfallet från Tjernobyl.”

Läkartidningen nr 44

En rad ämnen som i höga doser är skadliga för människan, t ex spårämnen som koppar, zink, järn och selen, kan i mikrodoser verka stimulerande för kroppsfunktioner. Den här hypotesen har kommit att kallas för hormesis (grek. HORMO = stimulans).

I flera decennier har forskare rapporterat om att även låga doser joniserande strålning introducerar en respons som skulle kunna beskrivas som en hormesiseffekt. Men om stråldosen är mycket låg är den genotoxiska effekten i princip omöjlig att påvisa med nu tillgängliga metoder.

Strålningshormesis?

Ofta nås vi av rapporter i media om nya hot mot vår hälsa från riskfaktorer som miljögifter, elektromagnetiska fält, strålning etc. Somliga uppgifter härrör från vetenskapliga undersökningar av hög kvalitet, andra är enbart rykten eller t o m falsarier.

Till grund för larmrapporterna ligger ofta s k epidemiologisk forskning, där man söker samband mellan avvikelser i hälsotillstånd och tänkbara orsaker. Korrekt utförda spelar dessa en utomordentligt stor roll för samhället.
Ett exempel är de studier som påvisat sambandet mellan tobaksrökning och lungcancer.

Redan på 1950-talet formulerades några grundkriterier som beskrivs här och som måste vara uppfyllda för att ett forskningsresultat ska kunna godtas.

Epidemiologi - en vetenskap med fallgropar

Även efter stängningen av den sista reaktorn i Tjernobyl kvarstår dock betydande problem. Ett sådant är hur den så kallade sarkofagen som byggdes över den havererade reaktorn ska kunnas göras säker. Arbetet pågår och beräknas kosta cirka sju miljarder kronor. 25 länder deltar i finansieringen.

Skulle sarkofagen börja läcka påverkas de områden runt Tjernobyl som redan har beläggning av cesium.

Ett annat problem är effekterna på människors hälsa. De är av två slag, medicinska och psykosociala.

Tjernobyl finns kvar när reaktorn stängts

En uppföljning av Tjernobylolyckan efter 1996 har bedömts som mycket angelägen, bland annat för att latenstiden för vissa strålningseffekter är längre än de tio år som då hade förflutit sedan olyckan. Den franska myndigheten för kärnsäkerhet, Institut de Protection et Sécurité Nucléaire (IPSN), som upprättat ett nätverk med specialister i Ukraina, Vitryssland, Ryssland och Estland, fortsätter att ge ut övergripande lägesrapporter.

ICRPs nuvarande riskmodell med tillämpning inom strålskyddet etablerades under 1950-talet och har successivt utvecklats. Under en rad år och särskilt under 1990-talet har ICRPs riskmodell utsatts för internationell kritik av forskare och institutioner.

En konstruktiv granskning av den internationella debatten om ICRPs riskmodell